Jag är supernöjd med denna helgen.

Har dock inte fått gjort allt som skulle göras, men jag är nöjd ändå. Julen har blivit nerpackat och uppsläpat på vinden och ersatts av härliga vårblommor i köket och tulpanbukett på bordet. Nu börjar min favoritårstid-våren. Snart i alla fall :-)

I lördags gick jag och Sammy ut på en lång härlig promenad i solen. Vi mötte mycket hundar, folk som sprang och barn som lekte. Jättebra miljöträning för honom.

Min dotter var med mormor och morfar på My dog på svenska mässan. Jag hade gärna också velat gå dit och även ta med Sammy, men det får nog vänta tills nästa är när han är lite äldre.

Idag blev det också en promenad i solen. Mina föräldrar var barnvakt åt min brors son Sixten, och dom följde med. Även Emma. Vi gick runt sisjön och nöjt av solens strålar. Nackdelen var att typ hela Mölndal hade tänkt i samma banor som oss och det var knökat med folk, hundar och barn. Bra träning för Sammy kanske, men han blir lite stressig och dragig av det.

På promenaden passade jag på att hämta ut mit paket från Rot Pasta. K lagade en pastasås och jag hällde i min rot pasta i såsen. Det blev väldigt gott. Lite annorlunda konsistens än vad man är van vid, men det kommer ge sig med tiden. Fullt fungerande substitut till pasta. Fick tyvärr ingen bild på det, men tills nästa gång lovar jag:-)

Kram på er!

På Toso...

Har i kväll avnjutit en underbart god middag med tillhörande gudomliga drinkar. Toso har en asiatisk inriktning. Jag gillar vanligtvis inte asiatisk mat, men detta var i toppklass. Supergott!!

Drinkarna var ett kapitel för sig. Så magiskt goda. Har ni vägarna förbi Göteborg eller om ni kanske bor i Göteborg, besök Toso, ni kommer inte bli besvikna.

Kan även erkänna att jag fuskade lite grann i kväll. Drinkar ingår inte i en LCHF kost. Men det är så sällan jag dricker alkohol så jag unnade mig det.

Puss på er!

...fast även gamla mål.

Nya mål måste sättas för detta året. Min plan är att bygga på mina gamla mål faktiskt. Jag har inte riktigt uppnått det mål som jag hade satt till jul så det blir mitt första uppdrag att nå detta året.
Det kommer inte ta så lång tid för mig att nå, har satt en deadline till min födelsedag 13/2.

Resterande mål för året är inte helt bestämt ännu. Jag tänker inte sätta så hög press på mig utan kommer att skynda långsamt. Har märkt att det funkar bättre.

När mina mål är bestämt kommer jag skriva det i bloggen.

När det gäller maten så kommer jag köra på precis som förut då det uppenbarligen har fungerat bra. Jag byter ut kolhydrater mot grönsaker. Så mycket svårare än så behöver det inte vara.

Nu ska jag ut med Sammysen blir det läggdags.

Natti natti mina vänner!

Vill börja med att be om ursäkt....

....för den väldigt dåliga uppdateringen. Livet kommer i mellan ibland, så är det bara.
Gott nytt år får jag önska er alla:-) Men detta inlägg kommer inte handla om det nya året utan kommer att blicka tillbaka lite på den tysta tiden från mig, då jag inte skrivit på bloggen.

Jag kan säga som så här, skit vad tiden har rusat i väg. Hösten liksom bara försvann upp i rök och vips var det julafton. HALLÅ bromsa lite, tack... Så känner jag.

Det största som har hänt denna höst är vår lilla Sammy. Nu undrar ni nog om jag pratar om barn eller liknande. Ja, man kan nog säga att vi skaffat oss ett barn till, fast barnet går på fyra ben och är ganska hårig. Sammy är en liten hundvalp. En Beagle valp. Han är förresten inte så liten längre, ca 10 kg skulle jag tippa på i dagsläget.

Hur kom det sig då att vi skaffade en hundvalp? Egentligen var det ett infall från vårt håll. Jag har ju tjatat om hund i alla år, men i stället har det blivit så att vi fyllt på vår kattsamling i stället. Vilket är mysigt och trevligt naturligtvis. Jag älskar våra katter! Men ändå har jag alltid saknat en hund.

En sensommar kväll (eller höstkväll var det nog snarare) i vårt spabad kom diskutionen upp igen. Till slut sa K: "en Beagle kan jag tänka mig". Ok, sa jag. In på blocket snabbt. Visst fanns där två Beaglar till salu. Jag skickade ett meddelande till uppfödaren. Nu var det bara att vänta på svar. Ett svar som aldrig kom....
Jag provade att skicka ett sms efter typ fyra dagars väntan och då fick jag svar direkt. Tyvärr var bägge valparna upptagna för stunden. Hon väntade svar från en familj. Om inte dom skulle ha valpen var han vår. Nästa morgon skulle hon höra av sig till mig. Jag väntade med spänning, men något inom mig började gro, något oroligt. Jag visste inte varför. Jag ville väl ha valpen...? Nästa dag smög sig på och fram åt förmiddagen kom ett sms. När jag läste vad som stod blev jag både glad och det pirrade lite i magen. Om vi ville så var han vår.

Jag kunde inte fatta varför det inte kändes helt hundra. Något inom mig trängde bort dom glada och förväntansfulla känslorna. Jag var nästan lite schizofren, ena stunden ville jag ha honom, andra stunden var jag osäker. Jag fick be uppfödaren om lite mer betänketid och det var absolut inga problem.

En hel kväll satt jag och K och bollade för och nackdelar. Plötsligt säger K "tänk om inte Gabbe gillar hunden, det är ju ändå lite för hans skull som vi skulle skaffa hunden". Där slog det mig, Gabbe vill ju ha en stor plufsig hund. Precis en sån hund vi var och kollade på för några månader sedan. En Beagle är ju inte jättestor, det är en så kallad mellan hund i storleken. Den har heller ingen lång plufsig päls. Hunden skulle ju egentligen vara en överraskning till honom. Jag ropade på Gabbe och visade honom bilder på Beaglar. Han verkade måttligt road. Hur skall detta gå?? Hela nästa dag på jobbet satt jag och funderade, plötsligt fick jag en super idé. Youtube!!! Jag sökte på Beaglar och hittade en helt fantastisk film om en kille och hans Beagle. Så fort jag kom hem visade jag filmen för Gabbe och ju längre filmen rullade desto större leende fick han. När filmen var slut frågade jag honom om han ville ha en sådan hund. Gissa vad han svarade?? JA!! Nu försvann min oro, nu var jag 100 % säker. Jag skickade ett sms till uppfödaren att vi tar honom.

På fredagen redan samma vecka åkte jag och Emma och hämtade Sammy,
Vi fick honom när han var 9 veckor, nu blir han strax 5 månader. Tiden går fort när man har roligt och fullt upp. Sammy är en snäll kille, busig, men snäll. I början var det mycket kiss och bajs inne och promenader typ varje timme. Men nu är han rumsren och väldigt enkel att ha att göra med.

Vissa stunder undrar jag vad jag har gett mig in på, men dom bra stunderna överväger dom dåliga. Ett liv utan Sammy skulle vara dötrist :-)

Nästa inlägg tänkte jag skriva lite mer om vad som förväntas av 2018 när det gäller mina mål, träning och kost. Missa inte det!!

Puss och kram!

Här kommer lite bilder på vår nya älskling ??

Kortet längst upp är från fösta dagen, sen blir det nyare och nyare kort. Han växer så det knakar.