Tycker rubriken talar för sig själv och sammanfattar den senaste månaden klockrent.... men varför? Lugn, jag kommer till det...

Mycket har hänt sen senast jag skrev. Både bra och dåliga saker. Jag börjar med starten av april. Mormor hade varit riktigt dålig ett bra tag och slussats fram och tillbaka mellan sjukhuset och hemmet. Hjärtat på henne hade redan slagit i 90 långa år, så inte konstigt att den började krångla. Fast hjärtat började inte krångla i början av april, utan man får gå tillbaka hela 5-6 år i tiden för att hitta starten på mormors hjärtproblem. Dock har man hela tiden kunnat hålla den schack med hjälp av en pacemaker. Men om man backar bandet till kanske september-oktober förra året så startade ett så gott som heltids jobb för min morfar då han på allvar fick börja ta hand om min då väldigt sjuka mormor. Hon tappade närminnet, sov inte på nätterna, kunde inte komma upp ur möbler och säng själv och kunde inte fixa ett toalettbesök. Morfar som då själv är 91 år fick ta hand om mormor så gott som själv. Hemtjänsten var och kollade till dom några gånger om dagen, och kanske två gånger på natten. Om mormor och morfar låg och sov vid besöket nattetid av hemtjänsten vände dom snabbt i dörren och gick, grejen var bara den att mormor kanske vaknade strax efter det och ville upp av olika anledningar. Stackars morfar fick då hjälpa henne upp, vilket resulterade att det hände olyckor så som att mormor ramlade och slog sig. Tillslut vågade inte morfar själv ta upp henne ur sängen utan fick ringa på trygghetslarmet. Där kunde dom ligga och vänta i upp i mot en timme innan hjälpen kom, ni kan ju själva räkna ut vad som råkade hända under den timmen om nu mormor vaknade och var kissignödig. Jag blir så ledsen av att skriva om detta och behöva minnas....
Tillslut lyckades min mamma och mostrar övertala morfar om att hitta en vårdplats åt mormor på ett äldreboende. Klart att morfar inte ville ge upp sin fru, låta henne bo på ett hem. Men tröttheten i morfar övertalade honom att det nog var bäst så.
Mormor fick en plats på ett boende där hon skulle bo i några veckor först för utredning. Tydligen är det så det går till, de utreder hur mycket hon klarar själv osv. Just den biten var jag inte så insatt i och vet väldigt lite om. Mormor flyttade in och bodde där några veckor. När utredningen var klar hände något märkligt. Morfar tog hem mormor igen. Han menade att han visst klarade av att ta hand om henne själv hemma. Efter att chocken lagt sig började jag förstå, klart att det var mormor som övertalat morfar att ta hem henne igen. Hon ville aldrig in på något hem. Myndigheten svarade min moster att ?dina föräldrar är inte omyndigförklarade, och bestämmer själva hur dom vill göra?, efter att hon ifrågasatte dom hur dom kunde vara så dumma att släppa i väg mormor.
I detta skede är vi i mitte av mars i år. Morfar hann ha mormor hemma i två dag innan olyckan var framme. Mormor gick upp själv på natten, kanske skulle hon på toa eller bara upp och vandra runt. I vilket fall så ramlar hon och slår i ögonbrynet så det spricker. Som ni vet blöder det väldigt kraftigt just från ett sprucket ögonbryn. Hon blir liggande där, hur länge vet jag inte. Morfar vaknade väl till någon gång under natten och upptäckte att mormor inte låg brevid honom. Gick upp och hittade henne där på golvet i en blodpöl. Stackars lilla morfar. Vilken chock det måste varit för honom. Mormor fick åka ambulans till sjukhuset. Hon var mycket svag med låg puls. Hon återhämtade sig aldrig riktigt efter den olyckan. Jag vet inte hur länge hon låg på sjukhuset, kanske två veckor.
Lördagen den 30/3 somnade min fina, underbara, kärleksfulla mormor in... Runt sig hade hon sin make och döttrar som vakat vid hennes sida i flera dagar.

Den 18/4 var det begravning. Det var verkligen vackert och sorgligt. Morfar hade skrivit ett långt brev som prästen läste upp. I brevet beskrev morfar hela deras livshistoria från den dagen dom för första gången möttes till den dagen då hon somnade in. Jag kan bara beskriva det med ett ord: KÄRLEK

Åh, det var skönt att få skriva av mig lite om detta.

Annars har livet rullat på som vanligt. På mormors begravning fick vi uppleva riktig högsommarvärme, 25 grader varmt. Värmen höll i sig fram tills för några dagar sedan. Nu har vi fått smaka på både snö, hagelskurar och vindar. Hoppas att det vänder snart igen.

Jag ligger i badet nu och ska börja tvätta mitt hår. Jag lovar att försöka skriva lite oftare.

Puss och kram